Blanda inte bort korten om hedersförtrycket

Publicerad 13 november 2013 i Göteborgsposten

Våra erfarenheter från många års arbete med ungdomar som utsätts för hedersförtryck gör att vi saknar tilltro till forskare och andra debattörer som vill blanda bort korten. Paulina de los Reyes auktoritet i frågan vilar på bräcklig grund, skriver Eduardo Grutzky och Lars Åberg.

Med sitt inlägg i hederskulturdebatten (GP 10/11) besannar Paulina de los Reyes den kritik vi riktat mot det så kallade intersektionella perspektivet, som Länsstyrelsen i Västra Götaland gjort till sitt genom att låta anställda genomgå uppdragsutbildningen Hedersrelaterat våld – perspektiv och kontext.

Hon radar upp så många tänkbara faktorer bakom hedersvåld att ingen av dem får någon särskild vikt. Metoden är välbekant och används för att slippa prata om den ideologi och de värderingar som ligger bakom hederskulturens kontrollmekanismer. Den reellt existerande hederskulturen begränsar tillvaron för stora grupper ungdomar i Sverige i dag, men förvandlas av henne till kulturalistiska föreställningar om de andra. Inte ens begreppet hederskultur accepteras utan omnämns i inlägget som så kallad hederskultur.

 

Alltför abstrakt synsätt

Det var precis detta vi avsåg när vi beskrev de los Reyes och andra intersektionella forskares abstrakta synsätt som en mångordig bortförklaring. I praktiken innebär det att de förnekar det internationellt accepterade hedersbegrepp, som även används av den svenska riksdagen och regeringen.

Naturligtvis är det sant att varje fall av övergrepp är unikt, på samma sätt som varje människa är det. Men det hindrar inte att man kan se mönstren och strukturerna bakom hederstänkandet. Här skapas en tillvaro nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem – de samlade små gesternas tyranni. Vi menar att hederskulturen utgör ett osedvanligt tydligt exempel på antifeminism, främlingsfientlighet och strukturell diskriminering.

Blandar bort korten

Våra – och då i första hand Eduardo Grutzkys – erfarenheter från många års arbete med ungdomar som utsätts för hedersförtryck gör att vi saknar tilltro till forskare och andra debattörer som vill blanda bort korten. Paulina de los Reyes auktoritet i frågan vilar på bräcklig grund. Hon gör världsfrånvänd teori av en högst påtaglig verklighet, där unga människor behöver skydd och stöd i stället för bortförklaringar.

En av alla bakgrundsfaktorer hon vill föra in är klasstillhörighet, men hederskulturen existerar i alla samhällsklasser. Det hittills mest uppmärksammade hedersmordet i Danmark, det på Ghazala Khan i Köpenhamn, planerades och utfördes av medlemmar i en släkt som hade bott i Danmark i 35 år och betraktades som välbärgad och välintegrerad. En läkare i Malmö dömdes nyligen sedan han gått in i unga kvinnors journaler för att se efter om familjehedern var obesudlad; ett slags elektronisk oskuldskontroll. En förmögen brittisk skådespelerska med pakistansk bakgrund, känd från Harry Potter-filmerna, överlevde nätt och jämnt den misshandel som hennes far och bror utsatte henne för med hänvisning till familjens heder.

Underminerade utredningen

När de los Reyes skriver om behovet av vetenskaplig kunskap ska man minnas hur hon i mitten av 00-talet tillsammans med sin kollega Masoud Kamali agerade för att underminera den statliga integrationspolitiska utredningen. Genom absurda anklagelser om rasism bland utredarna lyckades de båda få den dåvarande integrationsministern Mona Sahlin (S) att lägga ner det pågående arbetet. Med uppbackning från de los Reyes tillsattes Kamali kuppartat som ny utredare och producerade sedan en lång rad konspiratoriska rapporter om ett Sverige på väg mot apartheid. Här saknades såväl kunskap som vetenskaplig substans.

Att Kamali, även han försedd med professorstitel, dessutom förnekar hederskulturens existens och motsätter sig ingrepp i familjerna för att stödja de utsatta visar hur skadlig den intersektionella forskarmiljön kan vara. Själv har Paulina de los Reyes antytt att det skulle vara rasistiskt att tala om hedersvåld: Att dela upp könsförtrycket i avskilda kulturella rum ger möjlighet att symboliskt förlägga det patriarkala våldet utanför gränserna för vad som är svenskt och att bevara bilden av en jämställd svenskhet. (Patriarkala enklaver eller ingenmansland?, en skrift från Integrationsverket.)

Illavarslande av länsstyrelsen

Det är riktigt illavarslande att Länsstyrelsen i Västra Götaland söker kunskap just där sådan saknas. Användbart material finns annars hos bland andra kollegorna på Länsstyrelsen i Östergötland, med ett nationellt uppdrag att motarbeta hedersförtrycket. Söker man sig till intersektionalismen vänder man sig bort från verkligheten och bort från de insikter som finns om hederskulturen och dess destruktiva och resurskrävande inverkan på vårt samhälle.

 

Eduardo Grutzky

Lars Åberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *