Jag var självmordbombarens fritidsledare

 

 

Publicerad på Newsmill 5 januari 2011

Många har ställt mig ett stort antal frågor om Taimour, Sanningen är att jag inte minns honom särskilt väl. Han var stilig och populär men med kort stubin. Jag minns egentligen bara två saker om honom: att han hade en judisk flickvän och att jag bad honom lämna Sobelhuset, det kulturhus för ungdomar som jag hade startat 1994,  efter ett bråk för att han skulle lugna sig.

Taimour gjorde inget stort intryck på mig. Det gjorde däremot hans kamrat Hassan.

Jag och Hassan har förblivit vänner sedan åren på Sobelhuset. Han är idag egenföretagare, utbildar sig och kommer att bli ingenjör. Hassan träffade Taimour något år efter 11 september-attackerna år 2001, och saker och ting förändrades i deras relation. Taimour hade blivit ”konstig”, för att använda Hassans ord, och de träffades inte mer.

Hur kunde en vanlig pojke som Taimour bli en själmordsbombare?

Det finns många teorier om varför sådana radikaliseringsprocesser sker. En sak är säker: Taimour lämnade trygga Tranås, en kommun där integration aldrig varit ett stort problem, trots det stora antalet flyktingar som kom framför allt efter Balkankriget. Istället flyttande Taimour till en enklav.

Enklaven Luton, där Taimour tillbringade flera år, är i många avseenden ett eget minisamhälle i ett större samhälle. De brittiska normer och lagar som borde gälla där har satts ur spel och ersatts av tribala religiöst baserade interaktionssystem, helt grundade på tanken att det är gruppen som är samhällets minsta beståndsdel och inte individen. Religiös tillhörighet har ersatt politisk hemvist. Etnicitet ritar gränserna för gemenskapen.

Enklaver av denna typ existerar på åtskilliga platser i Sverige. Där finns nästan inga kvinnor som förvärvsarbetar eller går ut utan slöja.

Enklaviseringen sker parallellt med segregationen, men är inte identiska processer. Segregationen är en konsekvens av rasismen, som vill knuffa ut vissa grupper som inte är populära, och ser till att de hamnar tillsammans i områden där inga andra vill bo.

Enklaviseringen är en självvald segregation. Vissa väljer enklaver för att de inte delar det omgivande samhällets demokratiska och humanistiska syn på kvinnor, barn, mänskliga rättigheter och religion.

Nu efter Taimours fruktansvärda dåd och gripandena i Danmark letar myndigheterna desperat efter lösningar.

De rop som hörs tydligast är att samhället måste ge mer resurser till ”inte-så-radikala-islamister” för att de ska kunna motverka ”alltför-radikala-islamister”. Detta innebär i praktiken att även personer som är homofoba, kvinnofientliga, barnfientliga och rasistiska, kommer att tilldelas samhällsresurser för att motverka homofoba, kvinnofientliga, barnfientliga och rasistiska personer som dessutom är beredda att spränga sig själva och andra i luften.

Tanken är inte ny: Efter bomberna i London anlitade Tony Blairs regering den omstridde islamdebattören Tariq Ramadan som rådgivare. Den som är intresserad av att veta mer om Tariq Ramadan kan läsa Caroline Fourests bok Brother Tariq – The Doublespeak of Tariq Ramadan.

Tariq Ramadan hade bara några månader tidigare förbjudits att åka till USA på grund av sina kopplingar till det Muslimska brödraskapet i Egypten och dess väpnade gren Hamas. Ramadans farfar, al-Bannah, grundade Brödraskapet.

De som styr Sverige famlar nu efter åtgärder för att blidka islamister, så att de i sin tur kan påverka de ”alltför radikala” och våldsbenägna islamisterna.

Eftergifter gentemot en våldsbenägen och destruktiv makt prövades som bekant inför andra världskriget. Resultatet blev inte tillfredsställande. Hitler tolkade varje eftergift som ett tecken på svaghet och lyckades under en avgörande period bygga upp sin styrka för att slutligen nästan förinta de välmenande nationer som till varje pris hade försökt att undvika en konflikt.

När makthavarna blir rädda vill de förhandla och undvika konflikter. Ett exempel på det är när socialdemokratiska Broderskapsrörelsen ska inkludera muslimer, och därmed upphör att vara en organisation för kristna socialdemokrater. Då känner man sig nödsakad att i sitt styrdokument ta bort formuleringarna om alla människors rätt till sin sexualitet oavsett läggning.

I jämlikhetsparagrafen i Broderskapsrörelsens ”Manifest för kristen vänster” heter det att ”Vi strävar efter en värld […] utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning”,  men i det muslimska manifestet är ”sexuell läggning” borttaget.” (Se tex Per Gudmundsson, SvD, 29/12 2010).

Det nuvarande politiska läget i Sverige kommer att skapa en högsäsong för allehanda reaktionärer, som påstås kunna hindra unga män från att bli terrorister. Samhällets reaktion borde vara den motsatta: i stället för att som statsministern säga att självmordsbomben var ”oönskad”, borde budskapet vara att ”vi kommer att vända på varenda sten”.

Samhällets reaktion borde vara att stödja alla demokratiska, sekulära organisationer som bevisligen – och inte bara på pappret – arbetar för kvinnorättigheter, barnrättigheter och för mänskliga rättigheter.

Samhället borde omedelbart stänga alla religiösa skolor, kriminalisera tvångsäktenskap, skärpa straffen för olika hedersbrott och samtidigt strypa allt ekonomisk stöd till alla religiösa organisationer, oavsett om det kommer från utlandet eller från myndighetshåll i Sverige.

Istället borde samhället stödja muslimer som Hassan. Men vad skulle det innebära? Hassan ser sig själv främst som svensk, och hans koppling till islam är privat. Han tror på gud, han fastar på Ramadan och han äter i vanliga fall inte gris.

Men sanningen är att Hassan inte behöver något stöd. Han klarar livet på ett utmärkt sätt. Sanningen är att Hassan är muslim precis som andra svenskar är kristna eller judar. På sitt eget grundlagsskyddade sätt. Utan att varken kräva eller förvänta sig att samhället ska anpassa sig till hans tro.

Jag tror mig veta att det finns väldigt många som Hassan i vårt land. Jag träffar dem vart jag än åker för att föreläsa. Men de har ingen entydig röst. De vill inte bli ihopklumpade som ”muslimer” eller ”invandrare”. Många som Hassan har kommit till Sverige just för att slippa bli ihopklumpade.

Låt inte terroristerna och deras profitörer avgöra vem som är muslim i Sverige.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *