Det är omöjligt att på ett effektivt sätt sammanfatta våra tankar och erfarenheter kring integration i ett kort dokument. Vi har arbetat i drygt tio år med frågor som berör integration, hedersvåld, barns rättigheter, kriminalitet, mänskliga rättigheter och missbruk. En principiell sammanfattning som vi sympatiserar med har Erik Ullenhag gjort i Svenska Dagbladet den 16 januari 2012: ”Sverige är inte och bör inte förminskas till en samling olika etniska eller religiösa enklaver som lever i parallella världar utan ömsesidig kontakt med varandra”.

Tyvärr är detta som statsrådet säger att det ”inte är” och inte ”bör vara” en verklighet som ingen kan förneka. Sveriges integrationspolitik har misslyckats, och stora grupper av människor lever i idémässiga eller fysiska enklaver. Utifrån grupptillhörighet har individer mer eller mindre att säga till om i sina egna liv, de äger mer eller mindre makt att förverkliga sina önskningar i livet.

Mångkulturalismen som politisk ideologi – och inte det mångkulturella samhället – innebär att vissa kan räkna med en rättighetskatalog som ger dem autonomi och självförverkligade, medan andra, av skäl som ofta beskrivs med ord som ”tolerans” eller ”respekt för andras religion” hänvisas till ett Sverige som mer påminner om en auktoritär, patriarkal, heteronormativ och homofobisk mardröm.

Tanken att människor integreras med tiden är bedräglig. Ibland händer det, men mångkulturalismen uppmuntrar till separatistiska attityder, det är fullt möjligt att idag leva ett helt liv i Sverige utan samröre med de mest grundläggande tankarna om demokrati och individuella rättigheter som håller det svenska samhället ihop. Barn, som i ett annat system skulle kunna påverkas av en frihetlig och demokratisk tradition, tillåts utbildas i skolor som präglas av könssegregering och patriarkala värderingar.

Det är inte så enkelt att säga vem som bär ansvaret för detta. Utan stora ansträngningar kan man konstatera att den nuvarande regeringen framförallt genom Nyamko Sabunis engagemang har gjort seriösa försök att ändra kurs. För oss som är insatta i detta område är det dock uppenbart att svenska myndigheter som har i uppgift att genomföra de politiska besluten tillsynes har en egen kulturrelativistisk agenda och har förvrängt, försvagat och obstruerat regeringens politik. Många goda initiativ och åtgärder förlorar allt värde när de tillämpas av tjänstemän som drivs av andra ideologiska krafter.

En seriös integrationspolitik som kan förändra situationen i Sverige bör därför ta avstamp i ett ovillkorligt försvar av demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Några åtgärder som illustrerar det vi menar är:

1. •Kriminalisering av alla former av tvångsäktenskap och barnäktenskap.
2. •Stopp för offentlig finansiering av verksamheter som inte befrämjar jämställdhet, demokrati och rätten till den egna sexualiteten och könsuttrycket. Tanken att man finansierar reaktionära verksamheter för att på detta sätt kunna påverka dem är felaktig, bidrag till nazistiska organisationer borde i så fall också övervägas.
3. •Alla barn är allas barn, alla barn ska få tillgång till en verklighetsbeskrivning som fostrar autonoma individer. Barn är inte kommunister, muslimer eller judar, de är barn till föräldrar som kan vara kommunister, muslimer eller judar. Ingen offentlig finansiering av religiösa skolor och förbud mot religiösa symboler på barn.
4. •Alla barn, pojkar och flickor, ska skyddas mot kulturellt eller religiöst motiverade ingrepp. Gör lagen om könsstympning könsneutral.
5. •Ge resurser till organisationer som bevisligen arbetar för mänskliga rättigheter.
6. •Inför ett krav på HBT-perspektiv i all bidragsgivning hos alla kommuner och myndigheter.
7. •Inför ett krav på att alla myndighetspersoner ska utbildas i de olika skepnaderna som rasismen uppträder i: både den vulgära rasismen som diskriminerar människor utifrån utseende eller ursprung, men även det vi kallar dubbelrasismen det vill säga underlåtenhet att hjälpa eller att agera på ett annorlunda sätt när den som saken gäller uppfattas som ”en invandrare” vars kultur eller religion ”kränks” om man använder samma mått och metoder som för ”etniska svenskar”.

”Dessutom kan man ifrågasätta med vilken rätt ”upplysta liberala västerlänningar” kan kräva av andra kulturella traditioner att de ska anamma den europeiska upplysningens ideal om personlig autonomi baserad på kritiskt förnuft, självreflektion och distansering”. Bo Dahlin, Fristående skolor och segregation, Utbildning och Demokrati, 2007, Vol 16, Sid.38.

Citatet ovan, från en svensk professor, illustrerar hur mångkulturalismen och den kulturrelativistiska ideologin helt vunnit legitimitet i respektabla och etablerade delar av det svenska samhället. Utan att ta avstånd från dessa diskriminerande och enklaviserande idéer kan regeringen inte komma fram till en meningsfull integrationspolitik.

Eduardo Grutzky